fredag 24 augusti 2012

Fredagsmys IRL

Sen middag inomhus för första gången på länge. Tända ljus på borden och grillad fille på tallriken.
Trötta föräldrar som festar till det på coca-cola, för att inte somna i soffan klockan nio.
Stora möjligheter till lite trevligt fredagsmys finns.
 
Sen börjar det....
J envisas med att med att presentera sin gamla ungdomskärlek för barnen - Stephanie. Hon från Monaco.
Men prinsessor blir också rynkiga och gamla. Det blir dom. Och han spelar alla hennes hit.
Det går ju rätt så snabbt. Dom är två - "Irresistible" och "One love to give"
 
Irresistible
 
Vi hittar en trashad bok som vi lånat på biblioteket. När jag säger att vi kommer få betala tvåhundra kronor, för att ha tagit i sönder den, så brytar förövaren ihop totalt och mumlar nåt om att han kommer att hamna i fängelse....

Sen slåss barnen och bråkar och har släktfejder precis som i monacokanska palatset. Slutkörda efter en hel eftermiddag med stim och stoj med sina gamla dagiskompisar. Med för mycket socker och på tok för lite fiber.
 
Efter läggningsdags räddar reprisen av Trädgårdsonsdag mig. Tareq styr upp fredagsmyset igen och jag unnar mig lite mörk choklad med hallon i. Bara sådär. Fredagsmys in real life. Iallafall hos oss. Denna fredag.
 
 
 

6 kommentarer:

mitt liv som jag sa...

Ett härligt inlägg du bjuder på, ja de där fredagsmyskvällarna blir inte alltid så där mysiga som man tänker sig. Hoppas ni får en riktigt bra helg trots en mindre mysig fredagkväll :). Kram Jennifer

Hemma på Sjuan sa...

Visst är det skönt att även prinsessor får rynkor ;)
Ibland blir inte fredagsmyset som man tänkt sig...
Ha en skön helg!
Kram Suss

Fru Sederblad sa...

Jag är ju bara en liten bit ifrån Monaco. Vill du jag ska sticka dit, smyga runt i buskarna som den värsta paparazzi och kolla hur det är med Stephanie?

Anonym sa...

Jag o J. Vi diggade till samma musik. Heja J!

J sa...

Härligt Louise!
Jag visste att jag kunde lita på Dig! Du precis som jag har ett känsligt musiköra och vet vad som är "kvalitetsmusik" :-)

TITTILINA sa...

Fantastiskt Louise! Du fick min man att lämna en kommentar på den här bloggen efter två och ett halvt år. DET är stort!