Man vet att man börjar ha stora barn när man vaknar först klockan tio.
Skönt är det, men nån reda på torpet blir det ju inte.
Så efter några timmars vakenhet sparkar jag ut mig själv och dottern i det fina vädret.
För att få lite frisk luft och för att få upp mitt begravda flås.
Tar den långa promenadturen ut mot slätterna.
Vi jagar varje isfläck vi ser, med vagnen.
Och E skrattar hjärtligt när det krasar.
"Mamma, mamma, titta där är mer is!", och så pekar hon med hela handen.
Och så sätter vi fart mot nästa tunna isplätt.
Och krasar och krasar, tills mamman är alldeles svettig.
Det behövs inte mer än så.
Isfläckar, kärlek och motion på köpet.
Det bästa är livet är ofta gratis.
Det behövs inte mer än så.
Isfläckar, kärlek och motion på köpet.
Det bästa är livet är ofta gratis.
3 kommentarer:
Nej visst är det så :-).
Så härligt ned långpromenad och att få sådana sovmornar, våra småttingar har fortfarande inte förstått att man kan sova längre om man är uppe längre på kvällen. Men men det kommer en tid då vi får lov att väcka dem istället.
Ha en bra lördag! Kram Jennifer
Härligt att fånga det där enkla stunderna.
Kram Lena
Ja, det är så himla sant. Det allra bästa i livet kostar inte ett dyft. Bara närvaro :)
Kramar
Skicka en kommentar