Smyger upp i ottan. Jag och mamma.
Magen fortfarande full av skinka, sill och must. Och en himla massa annat.
Bänkar oss i uppvärmd kyrkan och hör vindens tjutande utanför.
Sjunger med högt och falskt i psalmerna.
Men njuter av alla de andras kollektiva röster, som tillsammans klingar vackert.
Denna stund är onekligen helgens mest stämningsfulla. Utan tvekan.
Men det tar på krafterna att gå upp i ottan och sjunga falskt. Det gör det.
Så resten av dagen lever jag bebisliv. Äter en massa. Och sover.
Så fort tillfälle ges.
Slumrar till på I´s övernattningsmadrass. I mammas soffa. Och i bilen hem.
Orutinerat och inte det minsta likt mig.
7 kommentarer:
Jag tänker varje år att jag skall gå på julotta, gjorde det under hela min uppväxt. Nästa år kanske.. :) Och jag går gärna en promenad, imorgon bitti är det julgympa på KG- kom du med!! Kram
Åh, julotta! Det var längesen. Men ack så mysigt. Riktigt stämningsfullt, som sagt.
Kram Lena
Vill önska dig en god fortsättning innan jag fortsätter att kika runt här inne hos dig. Kramisar Tina
Så mysigt med julotta, det var många, många år sedan jag var iväg på det. Kanske jag och lilltösen får börja åka iväg på det när hon är lite större :).
God fortsättning på er! Kram Jennifer
Julotta är så mysigt, vilken jättefin ljusstake, kram
Härligt! Stor varm kram!
Vad fint! :)
Skicka en kommentar