Samlar på mig julstämning och vuxenpoäng.
Följer med sonen till skolan och blir gråtmild (igen) när fyrtio sexåringar
övningssjunger inför kommande julavslutning.
Åker pulka med barnen mina i backen
och svär sedan förbannat åt att jag inte köpt färdigtbakat pepparkakshus.
Istället för att göra alltihopa själv.
För det kan man göra. Om man har en stor portion tålamod. Eller två.
Och har en sådär sex - sju timmar till övers.
Men kvinnan som inte kan påbörja nåt utan att avsluta nåt, kämpar på.
Stökar och bökar.
Svär och myser om vartannat.
Försöker låta bli att bränna mig på det varma sockret
och funderar på om inte limpistolen vore ett rackarns bra alternativ?
Bakar juleskorpor och skriver julkort.
Dricker glögg i pausen "tillsammans" med Peter Jöback.
Sjunger Ave Maria högt och falskt, när barnen sover och mannen är ute och svirar.
Och så stökar jag och bökar jag.
3 kommentarer:
Ditt stökande och bökande låter mysigt i alla fall. vore väl inte skoj om allt gick som på räls brukar jag tänka, eller kanske vore det det, har nog aldrig upplevt det ;).
Önskar dig en fin helg! Kram Jennifer
Men där är de ju. Konservburkarna med hyacinter:-)
Det där med pepparkakshus är inget för mig. Möjligen kan jag göra delarna. Den rollen, att montera, brukar morfar i huset få ta.
Kram Lena
Så fint du beskriver del av dun vardag!! Och pepparkakshus!? Köpte delar och monterade idag- var pilligt nog med tre barn i närheten! Kram Sara
Skicka en kommentar