måndag 17 februari 2014

Now we're talking.....

Jo men man kan nästan glömma bort den retliga bihålan
som bjuder på envis värk i pannan all-dag-long.
Jo, det går när möts av utslagna tulpaner,
som glatt strålar mot mig i rosa och vitt.
Precis som att de saknat mig på riktigt och vill hoppa upp i min famn.
För att inte prata om uterummet. Det bästa av allt.
Det som bjuder oss på tjugotre komma sju. Grader.
Och på årets första mellis. Det efterlängtade.
Där ute i vår pensionärskuvös.




Jag blir så till mig att jag måste brassa till pannkakor åt fyra små barn.
Dom är hungriga som vargar och tuggar glatt i sig den ena efter den andra.
Min enda hunger - den efter sol, värme och en känsla av frihet,
tillfredsställs ända ut i fingertopparna.
Här vill jag sitta länge, länge.
Tills vintern är borta för alltid.
Tills morgnarna är ljusa.
Och kvällarna ljumna.

Now we're talking....

5 kommentarer:

Bara Sara sa...

Måste ju vara den bästa tiden att ha en pensionärskuvös! För har man ingen är det just nu ett väldigt jäkt efter lävägg och solskydd men hittar man det - då är det himla skönt! Kram Sara

Jennica... sa...

Åhh, så vackra tulpanerna är! Inuti!
Och visst är det så....nu bara längtar man till den här eländigans vintern tar slut och man får känna sol och värme igen. Men det är ljusare....och det är lovely!
Kramisar!

CreandoPhoto sa...

OJ, så varmt i kuvösen redan?! Det kan nog inte vi stoltsera med ännu tror jag. Men pannkakor skulle vi kunna få till lite oftare iallafall. Med grädde och blåbär...mmmmm.

Nellie - the Flying Hippo sa...

Underbara tulpaner! Blev det bananpannkakor eller höll du dig till den vanliga sorten? Kram

TITTILINA sa...

Nellie - det blev den gamla vanliga sorten. Hade inte rätt ingredienser hemma för bananpannkakorna. Men det ska bli snart. Det lovar jag.

Kram