Eller kanske snarare i sonens sovrum.
Parkeringhuset var en fullträff för I, så pass att han ropade på pappa sin strax före ett i natt och ville gå upp och leka med sin nya present(men det blev ingenting med det). Halv två fick jag ta över - inget tjat, men en pigg kille. Som somnade om efter ett tag, trodde jag. Men när jag återgått till min säng, så ropade han igen och jag lommade tillbaka in och la mig i hans 70x150centimeter stora säng. Förbannade mig över att vi inte köpt en större till honom. Ytterligare en timme....
Tja, vid halvfyrasnåret var jag väl tillbaka på min sänghalva som jag delade med E - hon som av någon anledning inte kunde somna i sin säng vid åttatiden på kvällen som vanligt. Vi är väldigt bortskämda på den fronten och förstod inte alls vad som var fel. Klockan tio somnade hon tillsammans med oss i vår säng, lilla pluttan.
J mådde kymigt och jag kunde inte somna förrän kanske vid halv fem, för att sova 30-45 minuter i taget resten av natten...
Tack och lov var det längesen jag hade en så taskig natt. Och jag hoppas på en bättre kommande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar