Lätt på foten

Lätt på foten. Sån är jag. Fröken Bråttom. Sen fyra år tillbaka gift, vilket borde vara Fru Bråttom. Hinner inte sätta ner foten ordentligt i mina steg. Springer nästan fram på lätta fötter. Oftast helt i onödan. Inbillar mig att jag är snabb och effektiv. Försöker ha många bollar i luften fast jag vet att det är ohållbart. Dom orden i en jobbannons "många bollar i luften", får mig att lämna och gå vidare. Dom orden gav mig ett jobb för några år sen. Dom orden gav mig också en vägg att springa rakt in i.

Igår blev jag inkallad av högste chefen. Denna ville ha ett allvarligt snack med mig och för att jag ska lyssna ordentligt såg denna till att förvandla mina kropp till bly. Iallafall kändes den så, kroppen, som bly. Jag vet att jag är en simpel mellanchef och det är just mellanchefer som har det tuffast. Man ska göra VD´n (hjärnan) nöjd men ändå se till ens underordnar (kroppen) gör sitt bästa.

På senare tid har det blivit för mycket av det goda. Av det roliga. Jag vill så mycket, men har för få andningspauser för att orka. Men det är bra att VD kallar in för ett allvarligt snack och ger mig gult kort. "Tagga ner och ta det lite lugnare, annars blir det rött" Livrädd för att få rött kort. Livrädd för att bli utvisad. Så jag skärper mig, tar det lite lugnare. Försöker hitta andningspauser trots livet som småbarnsmamma. Imorgon tänker jag starta min dag med yoga neråt stranden. Den bästa starten man kan ge sig själv, sin hjärna och sin kropp. Gud nåde om Solman, Pohlman eller någon annan vädergud har andra tankar om detta.