Av traditon brukar jag införskaffa margueritas i början av midsommarveckan. Så sent som möjligt för att de ska hålla till helgen. Jag är nämligen så usel på dessa miniprästkragar.
Så döm av min förvåning när jag så här tre månader forfarande har en prunkade kruka full av marguerites. Och jag har inte ens fjäskat eller gjort mig till för dom. Knappt vattnat. Hemligheten? En förbaskat blöt och regnig sommar och sidbyte. Från baksida till framsida. Från östläge till västläge. Det är så dom ska skötas tydligen.
Bilderna får inte kopieras eller användas utan min tillåtelse
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar