- "Har ni Norrlandspölsa?"
- "Vad är det för nåt?" frågar hon tillbaka. Precis som jag misstänkt, det finns ingen som är född på 70- eller 80-talet som vet vad detta är. Har lust att svara: "Kattmat på burk. Fast till människor". Men för att undvika ytterligare förvirring svarar jag:
- "Inälvsmat på burk. Men jag tänker inte äta det. Det är till min man" (Varför kunde jag inte bara nöja mig med första meningen?)
- "Jaha. Pölsa!"
Hon ringer efter förstärkning och en medelålders Ica-anställd man ligger och kravlar på sina knä när jag kommer tillbaka till anklever-picnicbog-pilsnerkorv-sektionen. Längst in har han hittat två dammiga burkar med pölsa. Han ursäktar sig med att det är nästan ingen som äter detta. Jag tvekar inte en sekund på att han talar sanning. Med den dammbeläggningen - inte en chans att det är en storsäljare.
Mission completed. Och nästa måndag när J är pappaledig kan han bjuda sina barn på artonhundratalsmat till lunch. Jag anar redan utgången. I, som smakat tidigare, kommer äta utan protester. E däremot, som inte äter annat än köttbullar, korv och hamburgare i köttväg, kommer totaldissa detta. Men det är trevligt att mannen min introducerar nya maträtter. Bara jag slipper. Och får äta sånt jag tycker om istället.
Bilderna får inte kopieras eller användas utan min tillåtelse
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar