Idag fick jag ett mail som berörde mig djupt. En väns tankar om min blogg. TACK! Det fick mig inte bara besluta mig för att fortsätta, utan även hur. Jag insåg att det här är ju jag och det är så jag vill ha det även i fortsättningen. Bilder, ordlek, recept och anekdoter. Det finns inga tvivel längre. Jag fortsätter mitt race, just för att det är jag.
Jag tror jag tar en semla till på det. Amen.
9 kommentarer:
Underbart att höra! Jag funderar också kring bloggandet ibland. Jag har ju gått ut hårt kring bakandet... Får jag då skriva om annat eller ska jag hålla mig till mitt?? Men allt det där andra är ju också jag... Fast jag känner mig ändå tryggast med ett recept att luta mig mot :oD
Kram
Hittade in via en kommentar - har kikat runt ett slag. Vilket var trevligt! Återkommer!
Härligt! Vänner är bra att ha. :) Det är absolut värt en semla! Kram /Nellie
Klart att du ska fortsätta, precis som du är. Det är OK att vara mindre kreativ emellanåt. Kram på dig.
Ja, men precis. Bloggen är ju din, bara din, och du gör precis som du vill med den. Det är DU som bestämmer och vi trivs här ;-).
Tack alla för stöttande kommentarer!
jag vet hur det är, har också haft sådana tankar. men jag tycker din blogg är super! brukar läsa här inne ofta även om jag altid är för stressad för att hina skriva några rader, tycker du ska fortsätta blogga :)
Det glädjer mig verkligen att du valt "rätt" väg och kör ditt race! Jag har sagt det förr....och säger det igen att din blogg är så underhållande och tankvärd. En av mina favoritbloggar!
Kram på dig!
Tack söta Nina och Jenny!
Ni anar inte hur varmt mitt hjärta blir av era kommentarer. Tack och åter tack!
Kram
Skicka en kommentar