I följde med en kompis hem från förskolan för första gången och jag var där för att hämta honom. Vilket Hallelujamoment! Kvinnan i huset måste ha helt rätt fingertoppskänsla för inredning. Enligt mig. Den lilla stunden jag vistades inomhus fick mina ögon att snurra runt på högvarv. Utan att verka ointresserad av vad som sades. Nacken höll på att vridas ur led och jag vill se in i varje skrymslen och hörn. I tappra försök att låta bli att stirra och och verka oförskämd. Jag har inte ett sådant hus och ännu värre - jag har inte den touchen. Är snarare touchless. Men jobbar på det.
Jag tror att flickan i fråga, har ett gott öga till min son. Så kanske blir det fler tillfälle att få se sig runt i detta hem. Vi får hoppas på det.
Bilden är lånad från Sköna Hem och är inte ett foto av deras hem.
Nä, nu skulle det passa bra att trycka i sig en påse lösviktsgodis.
För att öka kreativiteten eller för att dämpa sin avundsjuka. Eller bara för att man är så rackarns godissugen. Hörde jag nån säga lill-lördag?
2 kommentarer:
Nu blir jag nyfiken på hur det ser ut hemma hos "touch-kvinnan". :) Jag är som du, vill med har en bit kvar, så att säga... ;) Kram /Nellie
Nästa gång får jag se till att ha kameran med. Mycket vitt, högt i tak, "industritrappa" upp till övre plan, bastant köksbord i trä och allt så jäkla matchande. Du och jag kanske skulle slå våra kloka huvuden ihop, Nellie?
Kram på dig
Skicka en kommentar