onsdag 14 augusti 2013

Hälsningar från Rutinträsk

 
Jo men jag överlevde ju första arbetsdagen. Och andra. Och tredje.
Utan större dramatik. Förutom på morgnarna när väckningslarmet kickar upp mig ur sängen.
 
Rutinlivet drar snabbt mig tätt intill sig. Virar in mig i dess långa armar och viskar i mitt öra:
"Nu tänker jag minsann inte släppa taget om dig på lääääänge..."
Men jag saknar mina barn om dagarna. Alltså mina biologiska.
Vi är liksom inte färdiga med våra mysstunder än.

 
Så idag när regnet vräker ner och trion har en ledig eftermiddag tillsammans
sladdar vi in på fika hos Märtas.
Det är nästan som när jag var liten och fikade hemma hos min mormor.
Pelargonier i fönstren, gamla charmiga möbler.
Små vita virkade dukar på bordet och porslin a´ la mormor.
 
 
Där sitter vi och mumsar.
Medans regnet smattrar på rutorna.
Barnens slafsande på strutarna med kulglass, får mig att byta ut måste-och-rutintänket
 mot här-och-nu-känsla. Kryddat med lite ljuva sommarminnen.
Och minnen av min fina saknade mormor.

8 kommentarer:

Titta in hos Thess sa...

Jo det går ju rätt snabbt att komma tillbaka till ordningen ;))
Men en härlig Kia fick ni ju i allafall :)))

Kram Thess

Ida sa...

Fina bilder!
Kan tänka mig att precis så mysigt som där är en solig sommardag är där säkert en regnig halv-höstdag.
Kul att se dig idag, kram!

TITTILINA sa...

Tack detsamma Ida!

Thess: Ja härliga fikor kan man aldrig få för mycket av!

Kram

Bara Sara sa...

I början av vardagen brukar jag också längta ihjäl mig efter barnen.. Och min vardag, den börjar imorgon.. Kram Sara

Anna MArgareta sa...

Fika med ungarna är bland det mysigaste som finns. Bara få sitta och prata och ha det fint. Vi fikade på Erikshjälpen igår:) Det gick bra det också!

Kram

Bakom dörr nr. 11 sa...

Efter några dagar så är man inne i rutiner igen. Vi får fortsätta mysa i höst med en massa gofika ;)
Ha en fin fredag. Kram Pia

Helenas enkla vardag sa...

Vad mysigt att gå och fika tillsammans, när det regnar ute..
Ha en mysig helg!
kram Helena

TITTILINA sa...

Alltså små fikastunder kan man aldrig få för mycket av....

Kram