Ytterst höggravid med 14 dagar kvar till bf. Med molande mensvärk åkte vi bil den långa vägen, 200m, till vallokalen. Trodde att bebisen var nöjd med sitt boende och var redo att titta ut, men han valde att stanna kvar ytterligare 11 dagar. Men att det var tal om val, det var det inget snack om - jag kände mig som världens mest otympliga val, en strandad sådan. Och väntan i vallokalens kö, kändes en smula plågsam.
Valdagen 2010:
En något mindre OCH gift tvåbarnsmamma. Komiskt nog betydligt mindre kö i samma gamla vallokal, men med en liten hal ål i famnen. Tankarna mer på vad som hänt i mitt eget liv de senaste fyra åren, än på vem som förtjänar min röst.
Jag har fått två underbara barn, gift mig och har ett bra liv. Det känns ytterst tveksamt att det är Alliansens förtjänst. För mitt privatliv har det iallafall (mestadels) varit den bästa mandatperioden ever!
Nu, dags att fortsätta följa valvakan. Jag föredrar egentligen jippon som Melodifestivalen - Glitter och glamour! Men det är klart man är nyfiken på hur det går... Och dessutom är det riktigt spännande.
Bilderna får inte kopieras eller användas utan min tillåtelse
2 kommentarer:
Vilket härligt inlägg och en underbar bild på dig och barnen!!
Tack kära du!
Skicka en kommentar