Har känt mig småsliten senaste dagarna. Det går i ett och nattsömnen har inte varit den bästa.
J tog barnen i natt och jag sov på nedanvåningen i hopp om en bättre natt. Något bättre blev det - jag vaknade dock några gånger av barnen men jag slapp iallafall gå upp.
Det största problemet handlar kanske egentligen inte om nattsömnen utan om pauser. Jag är såååå dålig på att sätta mig ner och vila några minuter då och då. Istället ångar jag på i hög hastighet och glömmer bort att "stanna upp världen" en stund. När man jobbar tar man sig iallafall lunchrast och kafferast (jag håller hårt på det), men hemma blir det inte av. För när E väl tar sin dagliga lilla tupplur, ja då är det ju hundra saker som bara väntar på en. Det är ju då man får möjlighet att dona i fred.
På så sätt kan jag nästan sakna amningstiden. Då fick man per automatik små korta stunder av mys och lite återhämtning. Det var okej att få dra sig undan.
Men det får bli ändring på det, för det är just de där micropauserna som är så viktiga. En liten återhämtning som ger ny energi och ork. Och att försöka låta bli att vara så övereffektiv . Varför ska man tvunget hitta på nåt så fort det blir reklampaus på teven? Eller skriva inköpslista samtidigt som jag äter varje måndag? Inte konstigt man blir trött i huvudet.
Nä, det är bättre att sluta jonglera så flitigt och släppa ner alla bollarna man har i luften. Ta tillfället i akt och stirra in i väggen tio minuter. Eller ännu bättre, slut ögonen och bara andas. Ta en nap då och då.
På måndag börjar min yogakurs och det är verkligen precis vad jag behöver.
1 kommentar:
Sån är jag med. Susar runt i 190. Är i farten hela tiden. Ler igenkännande åt hur man studsar upp i reklampauserna. Jag tycker nästan det är jobbigt att titta på ett program utan reklampauser nu, för då kan jag inte upp och studsa och fixa! Skrämmande!
Skicka en kommentar