Mitt fynd från Love Forever pressades ner i vår brevlåda idag. Mitt fynd kommer snart att pressas ner i en ny postlåda. Med returlapp. Fyndet känns inte lika fyndigt längre. Snarare som ett tält som inte når ner till tältpinnarna. En på tok för bred och för kort klänning med andra ord. Verkligen maxi, men med fel längd och bredd.
Min kropp ja. Ryggen har förvandlats från ett stelt freonkylskåp till en hyfsad pigg pensionär. Men till en trettiosjuårings nivå - tja där är vi inte riktigt än. Men dagens massageomgång, kvällens yoga och några nävar Ipren på tub har gett resultat. I rätt riktining. I can walk! I can see! Eller det sista har jag förresten kunnat hela tiden. Ni förstår, det går framåt. Inte längre sidgång som landkrabborna i öknen håller på med. Som sagt, jag går framåt.
Imorgon är det studiedag. Då får man ha på sig snygga kläder på jobbet, äta godis och ha många fikapauser! Tjoho! Det låter som att det kan passa mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar