Ursäkt godtages ej

Jag har attackerats av förkylningsbaciller. Baciller som gett mig gulgrön näsa och svidande hals. Säkert en illaluktande sådan också. Hur sjutton tänkte jag egentligen när jag drack kaffe med en sån hals? Att jag skulle förgifta mina kollegor med mina ångor? Nä, onda halsar och kaffe - no good kombo.

Så jag känner mig lite manlig idag. Som gnäller över en förkylning. Och jag tänker behandla förkylningen därefter. Äta glass i stora lass och skylla på ond hals. Precis som min man brukar göra. Hitta en ursäkt liksom. För att rättfärdiga mitt glassätande. Känns bättre så.

Häromdagen hittade jag på flera ursäkter när små barn försökte sälja majblommor i gallerian. Först kom en liten kille och frågade mig om jag ville köpa majblommor. Jag pratade med en vänninan och jag sa nej tack utan att blinka. Ursäktade mig själv med att inte vilja bli störd mitt under samtalet. Några minuter senare möter jag en tjej som frågar samma sak när jag är på språng mot bilen. Tackar nej igen och ursäktar mig själv med att jag är stressad. Men innerst inne växer känslan av att inte må bra. Känslan över att vara en jäkla egoist. Är på väg att vända och springa efter flickan.... Just då dyker ytterliggare en liten tjej upp och frågar om jag vill köpa majblommor. Och visst vill jag det! Tre stycken faktiskt. Jag vill inte vara en sur, snål och sönderstressad mamma som inte ger mig tid och pengar att hjälpa barn som hjälper andra barn. Vem vill vara nån som säger nej till barn som hjälper andra barn?  För att man är stressad eller i snackartagen? Nej, ursäkt godtages ej!