Jag har gett mig sjutton på att odla körsbärstomater i år. Och hålla den inköpta (fusk) plantan levande. Och frodig. Har dopat den med hönsgödsel (luktar inte hallon) och ska fr o m nu ösa kärlek och värme över den. Och vatten. Massor av vatten.
Minirabarberna har fått samma behandling. Dom arma stackarna har mindre bra självkänsla och krymper ihop. Gömmer sig för den rabarberpajälskande kvinnan. På riktigt.
Samtidigt som jag öser kärlek omkring mig, får jag ducka för treåringens trotsattacker. De kommer vinande med jämna mellanrum när man (läs treåringen) inte får som man vill. Tex knäppa bilbältet själv, eller stänga bildörren inifrån (snart ska hon väl ha nycklarna också?). Bestämma kläder eller äta glass stup i kvarten... Puh!
Om jag klarar av treårstrots, så borde jag väl lyckas med tomatplantan också? Eller?
1 kommentar:
Hihi, klarar man 3-årstrots klarar man allt! Tack för dina goa kommentarer! Kram Jennifer
Skicka en kommentar