Ja det är bara face the fact. Med mammaledigheten kommer sockerberoendet - iallafall när det gäller mig.
Till en början kunde man ju skylla på amningen, men det kan jag ju knappast längre. Fast det är en månad sen jag slutade med det, så är jag fortfarande konstant hungrig eller godissugen. Och det är ju bara så lätt! Hemma finns det ju goda kanelisar och kakor i frysen och skulle man vara på promenad, är det ju bara att sladda in i en affär eller mack och köpa nåt chokela´! Tredje alternativet är att man är hemma hos nån på fika och då löser ju sig det problemet av sig själv.
Tandtrollen och tandläkare flinar säkert åt mig och den sistnämda lär bli rik på kuppen dessutom....
Idag måste det dock varit något fel på mig, jag måste vara sjuk! Jo, lite krasslig är jag ju förstås och I har feber, så det ligger ju förvisso nära till hands. Jag har nämligen inte alls varit så hungrig eller godissugen. Annars brukar första godsaken passera matstrupen halv elva på förmiddagen, men idag har jag ännu inte ätit vare sig kakor eller godis. Helt otroligt, men skönt förstås.
Tro nu inte att jag inte blivit uppbjuden till dans för jag har en Skotte i kylen, bullar och kakor i frysen OCH varit på Ica två gånger idag!
Som sagt, nåt på tok är det....
4 kommentarer:
Sockersuget känner jag igen!! Hoppas också på att något konstigt ska hända med mig så att jag inte behöver ta en kaka redan vid 9.30.
Skönt å höra att man inte är ensam.
Hihi....vet hur det är att vara sockerberoende. Det är en evig kamp :-)
Titti, måste säga att du är fantasiskt duktig på att skriva bra och underhållande texter i din blogg. Det är alltid lika trevligt att kika in här.
Ha det bra!
Kram
Tack snälla Jenny!
Det var roligt å höra, var glad jag blir. Det sporrar mig till att fortsätta med mitt bloggande.
Kram
Skicka en kommentar