I sitter och bygger lego med pappa sin, då han plötsligt utbrister:
"Jag har fått många nya kompisar på mitt nya dagis!"
Jag blir alldeles så varm i hjärtat. Han har hittat hem. Hem på sin nya förskola.
Bytet har gått så oförskämt bra. Han har inte gråtit en enda gång vid lämningen, sen han började där för tre månader sen. Det är tom så att det varit lättare att lämna honom där än på gamla stället.
Jag däremot, har fortfarande lite separationsångest. Jag saknar några av dom gamla förskollärarna, särskilt I´s gamla mentor. Jag kände mig hemma där från dag ett, även om inskolningen var tuff för vår lille kille.
Jag är väl knappast ensam om att vara hönsmamma. Man vill sina barn deras bästa.
Det var många turer fram och tillbaka innan beslutet för nytt dagis togs. Med oro för hur han skulle klara att lämna sina gamla vänner och komma in i en helt ny grupp. Anledningen till bytet var inte att vi på något sätt vantrivdes på gamla stället, utan för att han skulle få tillhöra en annan skola - som vi hoppas och tror mer på.
Men det har gått över all förväntan! Och det gör mig lycklig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar