Det ligger en tät dimma av testosteron i huset. Lilla E är hos farmor, och I tog med sig sin två år äldre kompis hem efter dagis. Så laddad han varit för detta. Polaren från "nollan" står högt i kurs nu. Det är mycket kiss-och bajsskämt (manligt?), brandbilar, lego och grabbiga attityder. Men på ett fromt och gulligt sätt, om än en smula tramsigt. Men det får man vara. När man ska fylla fem och sju år.
Jag förstår lite av Maggan Graafs (jisses vad mycket Graaf det var idag) känsla inför ensamheten. I huset finns hennes man, tre söner och den fjärde på väg. Hon ensam kvinna, tillsammans med ett halvt fotbollslag - mycket ensamt på tjejfronten. Men å andra sidan, fasen så roligt killarna kommer ha ihop! Precis som "mina" två killarna har här hemma idag. Inga småsyrror som stör. Bara en mamma. En mamma som nog plockat på sig en hel del pluspoäng genom våfflor, grädde och sylt till mellis.
2 kommentarer:
Vi var några mammor som hade den diskussionen en gång. Vem har det svårast - den "enda" mamman med bara man och söner, eller den "enda" pappan med bara fru och döttrar.
Fast det är ju mer än kön som spelar in i relationer :-)
Ja det var en kluring. Hmm..
Lite same, same but diffrent.
Skicka en kommentar