Då hade varken jag eller hon, eller hon varit i livet

 

Gravida och putande magar - något av det vackraste som finns.

Vetskapen om att det finns en liten filur därinne. Ett eget litet liv. 

Som ska växa och frodas och så småningom få titta ut till några som längtat och redan älskat så.

Älskat sen första stund. 

 

För känslan att bli mamma och pappa är svårslagen, enligt mej.

Det är så stort och nästan ofattbart. Och alldeles, alldeles underbart!

 Kanske inte som en blixtförälskelse för alla,

men för dom allra, allra flesta något som förr eller senare växer fram.

 

Men om jag hade bott i ett u-land hade jag inte aldrig blivit mamma.

Då hade jag varit död för längesen.

Och flera av mina väninnor också faktiskt.

P g a komplikationer vid graviditeter eller förlossningar.

 

Det är lätt att glömma bort det där.

För trots komplikationer så är vi väldigt många med lyckliga slut.

Väldigt många med livet i behåll.

Väldigt många som får sniffa bebis tillslut...

 

Idag kör Musikhjälpen sitt sista race.

För att alla tjejer ska ha rätt att överleva sin graviditet.

Vem vill inte hjälpa till med nåt sånt?