På promenaden efter lämningen på förskolan, känner jag spåren av en blöt fläck på min kind. En fläck av tårar. Inte mina egna utan lilltjejens. Duggregnstårarna som åkte ner för kinden när mamma tog farväl. Duggregnstårar som förflyttade sig till min kind från hennes när vi kramades.
Mammahjärtat är fortfarande helt. Hon är i trygga händer. Femtioen minuter har gått sen jag lämnade henne och de har inte ringt efter mig. Jag ser det som ett gott tecken trots duggregnet. Det återstår ungefär ytterliggare femtio minuter innan jag återvänder för att hämta gullungarna. Frågan är vad jag ska hitta på denna barnlediga stund? Jag är så ovan vid detta så fantasin tar slut. Kanske bara bege sig ut i solstolen och njuta av värmen men resterna av gårdagens äppelpaj? Ja så får det bli.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar