Det var kalasdags för I på bortaplan igår. Fantastiskt vilken skörd av inbjudningskort som ramlar in nu - sex barnkalas (inkl två egna) på en månad. När vi skulle ta oss över slätten åkte vi rakt in i dimman, nästan lite spoky. Den kom från ingenstans och någon kilometer senare var den puts väck.
Jag tyckte att veckans tidigare svaghet i kroppen kändes som bortblåst och efter kalaset tog jag med lillasyster på en lång härlig promenad i det härliga höstvädret. Kanske dumt gjort, vad vet jag? För till kvällen kändes det allt annat än bra. Slut i kroppen, ont i kroppen och väldigt svag - kanske tom något varm? Utbrottet, here it came! In i dimman igen. Kände mig influensig och la mig på soffan och mannen bjöd på glass med chokladsås! Mmmmm, så gott i vanliga fall - åt den halvvägs men sen var det bra. Vet inte hur många gånger detta hänt tidigare i mitt liv, om nånsin?
Gick och la mig för att sova. Kunde inte och en timma senare var det ett faktum - 37,8. Vissa kallar det feber andra inte, för mig kändes det som feber eftersom jag sällan är i närheten av sådana temperaturer annars.
Var feberfri imorse men fortfarande skruttig och klen. J var snäll och stannade hemma från jobbet och tog hand om de små, så att jag kunde vila i fred. För när får annars en föräldraledig sjuk mamma göra det annars? Man kämpar på in i det sista för att inte ställa till besvär, men idag gick det liksom inte.
Jag ogillar verkligen att vara sjuk, men tror att det finns en tanke med att vi ska vara det ibland (bortsett från magsjuka). Vi stressar runt och kör på i alldeles för högt tempo utan att stanna upp och känna efter. När man blir "klubbad" så är det inget att välja på utan att ta hand om sig och tillfriskna så gott det går - vila, vila, och vila. Många gånger kämpar vi på för mycket, drar med bacillerna till såväl dagis och jobb och hjälper till att sprida runt epidemier - enbart till allas förtret och irritation, för ingen annan vill ju ha skiten.
Kidsen då? Ja dom har det inte gott nån nöd på. Världens bästa pappa tog dom på den planerade fotograferingen (som jag skulle gjort) och drog därefter vidare till stranden och picknickade och byggde sandslott i årets härligaste höstväder. Hade mer än gärna följt med, men det var inte min dag idag. Å andra sidan fick jag titta på tv, sova en stund och äta glass med chokladsås - och idag smakade den riktigt bra igen. Måtte det vara ett tecken på att vinden har vänt och att dimman är på väg att försvinna helt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar