Underbart oktoberväder - precis som utlovat, fick oss att åka till Bokskogen - precis som planerat. I blev överlycklig så fort vi berättade om våra planer och E njöt väl på plats, lyckligt över att få springa efter alla hundar som flanerade där.
Vi som är ganska rudis på just den delen av Bookwood, hittade ett superbra ställe att lägga ut filten på och äta medhavda kanelbullar och kärleksmums (gårdagens bak). Mmmm...de gör skäl för namnet - mums!
Precis brevid fanns en stor lång hinderbana som I bekantade sig väldigt väl med. Knappast ensam. Och eftersom vi nästan var i djungeln, så var det djungelns lag som gällde. Vår lilla fritidskonstapel opponerade sig tidvis, när de stora grabbarna trängde sig före (med all rätt) men summa av kardemumma så hade han väldigt kul och ville inte åka hem.
Jag tog tillfället i akt och gå omkring och dra på kameran. Tillfällena att bekanta mig med nya objektivet har hittlls blivit få och jag känner att vi fortfarande är på dejtingstadiet. Vi känner varandra för dåligt för att vara ett smashing couple, men vi jobbar vidare på relationen i hopp om att den ska bli bra. Jag har lust att säga till det "Det är inte dig det är fel på, det är mig". Känns som att jag tappat mitt fotosinne - hittar inget spännande att fotografera (förutom mina barn), inga roliga vinklar osv. Det känns bara stelt och uttryckslöst... Inte bra. DET och självkritiken är ens största fiende. Det sägs att ens fiender ska man hålla nära, men i det här fallet ska jag försöka sjasa bort självkritiken och kreativitetsspärrarna så lång bort som möjligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar