Just face the facts. Vi har ingen bebis längre. Vi har fått en stor tjej. Över en sommar bara. Ingen napp, går på pottan, äter alldeles för mycket godis, har börjat dagis och idag - no more spjälsäng. That´s it!
Hon hade svårt att somna där hon premiärlåg i brorsans gamla barnsäng. Bred nog att ha någon vuxen liggandes brevid. Hon tjöt av lycka, skrattade och sa: "Loo-lig säng! Mamma också plass!" Nog tyckte hon det var roligt alltid. Jag kunde nästan känna de små fjärilarna i hennes lilla mage. Flax-flax-fladder.
Höjden av lycka (i dubbel bemärkelse) - en våningsäng till storebror. Som han längtat och väntat. I elva dagar. Från beställning till leverans. Elva dagar är lång tid för en femåring. För en femåring som väntar på att få känna sig stor och få sova i en våningsäng. Vi snackar höjden av lycka.
Jag känner mig väldigt lycklig. Inte över alla sängbyten, utan för att jag har mina små barn. Som inte är så små längre. Men som fortfarande är väldigt, väldigt älskade.
1 kommentar:
Jag känner PRECIS likadant.
Skicka en kommentar