I livet före barnafödandet insåg man verkligen inte vad mycket tid man hade. E´s gudfar, tillika trebarnspappa, frågade oss för några år sen vad vi egentligen gjorde när vi var lediga. Amen vi, vi hade väl alltid fullt upp?! Sov länge på helgerna, gick på stan varje lördag och var übersociala fredag,- och lördagkväll. Tog dessutom gärna en fika hos nån på söndageftermiddagen. Så himla mycket ledigt hade vi ju ändå inte...
Nu, två barn senare, förstår jag vad han menar. Inte för att jag saknar den tiden - den har gjort sitt och vi är nöjda med den. Men däremot uppskattar man ju verkligen egentiden så mycket mer numera. Tänk att man kan njuta så av att veckohandla själv på Ica, duscha utan att ha barn i baljan brevid eller bara vara ute på kvällspromenad alldeles själv! Mmm, härligt!
Men lika härligt (minst) är det när man kommer hem igen och man vet att det finns två små gullungar som väntar på en. Med stora goa kramar, på väg att delas ut. Det är kärlek det och trots att det är knapert med egentiden ibland, så är jag så glad och tacksam över att få vara mamma!
1 kommentar:
du skriver så bra igen!! Och kunde inte mer än hålla med dig om allt du skrev här!
Skicka en kommentar