Nä, det har jag nog aldrig haft. Och tur är väl det tänker mina gamla svensklärare.
Andra året på gymnasiet sänkte min lärare (tillika klassföreståndare) mig från en svag trea till en tvåa! Inte på den grammatiska biten, utan på uppsatsskrivning! Ja, det är ju knappast så att man bockar och bugar precis. Något av chock eftersom jag haft en fyra rakt igenom hela högstadiet.
En tvåa i svenska = ingen behörighet till högskola eller universitet. Det ska tilläggas att det var min enda tvåa någonsin som utdelades i mina betyg. Och tacka gudarna för att den inte blev långvarig eller ännu värre, för evigt! Eller jag kanske ska tacka mig själv som tog tag i det hela? Eller ska jag kanske rent av tacka vår svensklärare som tog över vår klass i årskurs tre och även höjde mitt betyg tillbaka till behörighet? Jag kommer inte ens ihåg vad han hette, bara hans lite burdusfjantiga sätt och hans mörka skarpa ögon och mustasch. Och att jag alltid svarade fel på frågorna över textförståelsen (dom var ju så djupa!) och att min bänkgranne (tillika en av mina bästa vänninor) L, alltid fick frågan efteråt och svarade rätt!
Kanske borde jag stå i tacksamhetskuld till honom iallafall?
Men någon författare blir det nog aldrig av mig. Inte med dom erfarenheterna.
Därför blir jag så himla glad och tacksam över de fina kommentarerna och hejaropen jag fått här på bloggen! Det värmer mina vänner, det värmer - ända in i hjärtat.
Den här bloggen började ju egentligen som ett nyårslöfte. Mest för att jag var lite nyfiken på att blogga, men också för att se om jag kunde hålla ett nyårslöfte hela året för en gångs skull. Nu börjar jag nå upploppet och vi får väl se om jag springer ett varv till efter målgången :-)
5 kommentarer:
Det hoppas jag verkligen att du gör!!! Jag har ju blivit beroende av att läsa din blogg!:) KRAM
Var vi bänkkamrater i svenska? Herregud, jag inser att jag inte minns något från andra och tredje året i gymnasiet. Men hade vi inte alltid han som svensklärare?i både tvåan och trean? eller var det hon.som var gift med en veterinär. Nå väl, nevermind. ville väl bara veta om det var jag som var så himla smart? ;)
Jo, vi var typ bänkkamrater i alla gemensamma ämnen - har du glömt?!
Vi hade bara den mörka mannen i trean (kan han ha hetat Sven?) och Ulla (veterinärsfrun) i tvåan.
Det var iallafall du som gav honom dom svaren han ville höra.
hi hi. jo, men blev så förvånad att jag var en sån teachers pet ;) men jag trodde vi hade han hela tiden... men jag gillade honom... men vad fanken hette han. jag minns att vi blev hembjudna till honom i trean precis innan studenten. jag får upp någon "Falk" i huvudet...
Och han dig :-)
Stämmer ju att han hette Falk! Men då var det nog inte Sven i förnamn.
Kommer också ihåg att han bjöd hem oss på fika, hela klassen. För det, blev det ju dock ett plus i kanten.
Skicka en kommentar