lördag 25 maj 2013

Utan mina andetag

Jag imponeras av maratonlöpare.
Kanske inte på samma sätt som jag imponeras av sjukvårdspersonal av alla det slag.
Men ändå.
Tänk att springa över fyra mil. Det är galet långt det.
Typ tio gånger längre än det jag mäktade med idag.
Men snabb var jag. Som en avdankad dinosaurie med träningsvärk deluxe.
Ont ska med ont förgås.
 
Så jag drar på i musikens tempo.
För första gången med dunka-dunka i lurarna.
Jag är nämligen en sån som brukar springa i tystnad och efter min egen rytm.
Så först känns det naket utan ljudet av mina andetag.
Och förvirrande på nåt sätt.
Som om jag inte riktig koll på var jag är. Eller vilken hastighet jag har.
 
Men dom lyfter mig, dom där i lurarna.
Will.i.am, Roger Sanchez, Swedish House Mafia och några andra.
Får mig att kämpa trots betongstolpar till ben.
Så jag tar mig fram över slätterna. Längs gula rapsfält och vajande råg.
 
 
Under nedvarvningen snor åt mig lite blomster,
som enligt min mening kommer på tok förtidigt.
Lupin, hundkex och syrén. Sånt som hör skolavslutning och midsommar till.
Det är dom som jag njutningsfullt får titta och lukta på imorgon.
Då mer eller mindre orörlig av träningsvärk.

10 kommentarer:

mitt liv som jag sa...

Härligt, bra jobbat! Jag gillar att ha dunka dunka i öronen när jag springer. Jag tycker det är väldigt svårt att springa utan musik, om jag inte har sällskap förstås :).

Ha en fortsatt bra helg! Kram Jennifer

CreandoPhoto sa...

Sååå duktig du är! Jag skulle antagligen dö i astmaattack vid ett försök att springa nuförtiden...skamligt nog. Men du inspirerar. Och så har du vackra blommor på bild :)

Borta bra men hemma bäst sa...

Duktig du är. Själv gillar jag inte att höra mig själv flåsa när jag springer, det låter så jobbigt att springa då...Underbart med alla blommor!

Fru Sederblad sa...

Du är flitig. Nu kan jag ju inte påstå att jag springer speciellt ofta, men när det väl händer så är det alltid UTAN lurar och musik. Jag vill uppleva naturen när jag väl lyckats pallra mig ut.

Unknown sa...

Håller med om att det mer är midsommarblommor du plockat! Konstig vår har det varit, först blommade allt för sent och nu för tidigt!

My everyday life sa...

Heja dig! Jag försöker att springa när tid ges och har fastnat på en musikkanal med romantisk musik från Dominikanska republiken, jätteknäppt men så bra. Det får mig att springa med ett fånigt leende på läpparna. Kram Nina

Titta in hos Thess sa...

Jag är mäkta imponerad och ligger näst intill på knä ;)))
Jag hade aaaaaldrig grejat det ;)))
U dyrbart vackra blommor......tidigt eller inte!!

Kram Thess

Nellie - the Flying Hippo sa...

Jag håller med, det är skillnad att springa med musik och utan. För mig beror det på vilken typ av pass jag är sugen på. Intervaller kräver musik med puls, lättare jogg går bra utan musik eller med en pod. Så vackra blommor du hittat. Men jag håller med är det skolavslutning redan? Kram

Bara Sara sa...

Härligt att springa! Men jag springer aldrig med musik, gillar att ha löpningen både som fysisk träning men också lite mentalt att låta tankar komma och gå som de vill! Kram Sara

Anna Margareta sa...

Träningsvärk kan sitta himla fint det också. Speciellt om man har så fina blommor att både titta och lukta på. Kram!